Nu jävlar


Tja igen, ska skriva lite nu tänkte jag. Det får bli lite "what comes to mind"-skrivande, för jag orkar inte hålla på och skriva om saker som folk bryr sig om och sånt jävla skit.

Tänkte berätta lite om min tisdag (och en bit in i onsdag, som blev lite onödigt dramatisk kanske. Dagen började helt ok, hjälpte en vän att med att bära då han köpte ny säng och annat skräp. När vi var klara med det här så började vi ladda för korpenmatch med att dräpa det största målet mcdonalds två timmar innan matchstart och lite senare en halv liters jukt äcklig så kallad "fierce" (någon slags endurancedryck), så lagom till match flöt allt omkring i magen perfekt. Förlorade mathen och fick ryggskott i matchens sista händelse, typiskt.

Smärtan gjorde senare att jag var tvungen att ta till två stycken alvedon, blev sjukt konstig av det av någon anledning men bestämde sen för att gå hem från min polare. Klockan var då tolv på natten ungefär. När jag långsamt haltade mig hemåt på natten så kände jag att jag blev alldeles andfådd och att det började sticka i mitt vänstra bröst och ner mot armen, trött och irritead som jag var så sket jag i det och kom sedan hem till en fager person som skulle ta hand om mig, låt oss kalla henne för "vän". Vid det här laget så hade hjärtklappningen slutat och jag var redo att sova. Men sen hände det igen, precis när jag kände att jag var på väg att somna, hjärtat började slå, jag blev yr och sen började det sticka. "Men vad faan då" tänkte jag. Min vän blev orolig och vi bestämde tillsammans att det kanske är bäst att dra in på akuten, så hon ringde en taxi och så var vi iväg. Träcklade mig in i akuten med bröstsmärtor och ryggskott (och till min stora förtjusning en helt galen magknip, tror det var fiercen). Fick efter ett tag komma in och bli undersökt, det visade sig att jag kanske var på väg att få hjärtattack. De gjorde en massa tester och flyttade mig senare till en annan avdelning, där fick jag bara ligga helt inkopplad och bara vänta, kan mycket möjligt ha varit de två sämsta timmarna i mitt liv. I den här avdelningen låg jag såklart inte själv utan också andra döende människor mitt emot och bredvid mig. Doktorn kom sen och gav mig resultatet av alla tester och då blev jag minst sagt lättad av att höra när han sa att "det ser bra ut". Sedan sa han att jag skulle stanna kvar ännu längre för att göra ytterligare blodprov och det gick jag med på. Detta hände samtidigt som kvinnan bredvid mig, endast en tyggardin mellan oss spydde något fruktansvärt och typ höll på att dö. Jag måste återigen berätta hur fruktansvärt dåligt jag mådde, inte bara fysiskt utan också av hela miljön runt omkring mig. Blev flyttat igen, då fick min vän komma och vara med mig. Nu var klockan fem på morgonen och började må lite bättre så jag gick och pratade med en snäll receptionist som satt och spelade Sim City på datorn, sa att jag ville hem gjorde jag. Hon frågade om det var säkert och sa att om det händer igen så ska jag komma in direkt. Så vi gick hem. Den promenaden vi gjorde sedan var nog den absolut skönaste promenaden någonsin, trots ryggskott, smärtor och bukras.

Jag vill egentligen beskriva alla mina tankar under tiden jag låg där, men det får bli en annan gång. Sjukt trpkigt inlägg av mig men var tvungen att få det här ur mig och jag vill dedikera det här inlägget till Johanna som stöttade mig och var där hela tiden, hennes väntan var nog ännu sämre än min kan jag tänka mig. Personer som stöttar och är där på det sättet finns det inte tillräckligt av här i världen och jag är tacksam över att det det finns flera sådana som skulle göra det för mig (ni vet vilka ni är).

Så, nu får det räcka. Kommer mer arga inlägg snart. Tja.

Kommentarer
Postat av: Erik F

Fan va otäckt Dilan! skönt att det är okej nu, och hoppas det inte kommer tillbaka. tjaaa

2011-05-21 @ 13:34:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0