Bästa skägget: plats 7

 

Djibril Cissé

 

 

Ja, vad ska man säga? Den här mannen har gång på gång levererat bra skägg.

Trots sin relativt unga ålder har han flera olika skäggvarianter i sin repertoar.

 

 


Hej framtida Dilan



Snackade med någon om bloggar häromdagen och kom på att jag fortfarande finns med här så nu tänkte jag skriva några rader. Vare sig någon läser det här eller inte bryr jag mig egentligen inte om så mycket, men det käns trevligt att ha någon slags dokumentation på att man har levt förutom allt som finns på facebook. Jag läste precis mitt föregående inlägg och spydde lite i munnen för att det var så personligt och avtändande, så jag tänkte fortsätta på det spåret.

Så, spår, det är just vad jag tänkte prata om. Jag tror att alla människor, fram tills att man blir typ 13-15 år, är 100% i din personlighet. Alltså, du formas bara av spontanitet och tänker inte att hur du ska agera när du är i olika situationer, du bara är. Efter det kommer det en period när du börjar förstå vad som är coolt och hur du vill se ut i andras ögon, här kan du tappa bort dig själv. Det här har jag tänkt mycket på den senaste tiden. Hur alla mina val, från den tiden där jag började tappa mig själv, har gjort mig till den jag är idag. Jag minns att jag bl. a. var driven, faktasäker och oerhört disciplinerad. Whaaat?

Allting är som i en gråzon, har det gått för långt? Har jag tappat mina värderingar och tillhörigheten till mig själv? Jag tänker ofta så här "Dilan, du vet att du är kapabel till att göra vad fan du vill, så hitta ditt kall och bli bäst på det". Men vad fan är det liksom när man har tappat bort sig själv?

Vet att jag är lite out there och så just nu men det är sjukt förvirrat. Känner att ett avgörande val kan föra mig till toppen eller till absolut rock bottom. Det jag egentligen vill göra är att fråga 12-åriga Dilan om tips. Han vet nog. Men det här är till framtida Dilan, du sitter säkert och har det gött nu men jag vill att du ska komma ihåg den här tiden. Skriver ner allt som jag inte kan skriva här på ett papper och förvarar det någonstans så att du kan läsa det sen.

Bryter här innan jag spårar ur ännu mer.

Nu jävlar


Tja igen, ska skriva lite nu tänkte jag. Det får bli lite "what comes to mind"-skrivande, för jag orkar inte hålla på och skriva om saker som folk bryr sig om och sånt jävla skit.

Tänkte berätta lite om min tisdag (och en bit in i onsdag, som blev lite onödigt dramatisk kanske. Dagen började helt ok, hjälpte en vän att med att bära då han köpte ny säng och annat skräp. När vi var klara med det här så började vi ladda för korpenmatch med att dräpa det största målet mcdonalds två timmar innan matchstart och lite senare en halv liters jukt äcklig så kallad "fierce" (någon slags endurancedryck), så lagom till match flöt allt omkring i magen perfekt. Förlorade mathen och fick ryggskott i matchens sista händelse, typiskt.

Smärtan gjorde senare att jag var tvungen att ta till två stycken alvedon, blev sjukt konstig av det av någon anledning men bestämde sen för att gå hem från min polare. Klockan var då tolv på natten ungefär. När jag långsamt haltade mig hemåt på natten så kände jag att jag blev alldeles andfådd och att det började sticka i mitt vänstra bröst och ner mot armen, trött och irritead som jag var så sket jag i det och kom sedan hem till en fager person som skulle ta hand om mig, låt oss kalla henne för "vän". Vid det här laget så hade hjärtklappningen slutat och jag var redo att sova. Men sen hände det igen, precis när jag kände att jag var på väg att somna, hjärtat började slå, jag blev yr och sen började det sticka. "Men vad faan då" tänkte jag. Min vän blev orolig och vi bestämde tillsammans att det kanske är bäst att dra in på akuten, så hon ringde en taxi och så var vi iväg. Träcklade mig in i akuten med bröstsmärtor och ryggskott (och till min stora förtjusning en helt galen magknip, tror det var fiercen). Fick efter ett tag komma in och bli undersökt, det visade sig att jag kanske var på väg att få hjärtattack. De gjorde en massa tester och flyttade mig senare till en annan avdelning, där fick jag bara ligga helt inkopplad och bara vänta, kan mycket möjligt ha varit de två sämsta timmarna i mitt liv. I den här avdelningen låg jag såklart inte själv utan också andra döende människor mitt emot och bredvid mig. Doktorn kom sen och gav mig resultatet av alla tester och då blev jag minst sagt lättad av att höra när han sa att "det ser bra ut". Sedan sa han att jag skulle stanna kvar ännu längre för att göra ytterligare blodprov och det gick jag med på. Detta hände samtidigt som kvinnan bredvid mig, endast en tyggardin mellan oss spydde något fruktansvärt och typ höll på att dö. Jag måste återigen berätta hur fruktansvärt dåligt jag mådde, inte bara fysiskt utan också av hela miljön runt omkring mig. Blev flyttat igen, då fick min vän komma och vara med mig. Nu var klockan fem på morgonen och började må lite bättre så jag gick och pratade med en snäll receptionist som satt och spelade Sim City på datorn, sa att jag ville hem gjorde jag. Hon frågade om det var säkert och sa att om det händer igen så ska jag komma in direkt. Så vi gick hem. Den promenaden vi gjorde sedan var nog den absolut skönaste promenaden någonsin, trots ryggskott, smärtor och bukras.

Jag vill egentligen beskriva alla mina tankar under tiden jag låg där, men det får bli en annan gång. Sjukt trpkigt inlägg av mig men var tvungen att få det här ur mig och jag vill dedikera det här inlägget till Johanna som stöttade mig och var där hela tiden, hennes väntan var nog ännu sämre än min kan jag tänka mig. Personer som stöttar och är där på det sättet finns det inte tillräckligt av här i världen och jag är tacksam över att det det finns flera sådana som skulle göra det för mig (ni vet vilka ni är).

Så, nu får det räcka. Kommer mer arga inlägg snart. Tja.

Fortfarande arg

Skickade mejl till TV6.

"Hej!

Det här med att ni visar en helt söndercensurerad version av Spartacus är inte okej någonstans.
Inte bara ett hån mot skaparna utan också mot oss tittare. Det är pinsamt!
Jag hoppas att ni inser att jag, liksom många andra, väljer att se serien på annat vis nu."

mvh,

Dilan


Staying alive


Joråsåatte, har blivit så att jag inte orkar skriva en massa skit här (inte helt otippat). Men nu gör jag det. Tycker att det är så jävla tråkigt att sitta och läsa vardagsgrejer så jag tänker skriva om sånt nu.

I dag är det söndag, jag har tenta på tre sid.... nä, för tråkigt.

Får göra klart min lista först sen ser vi hur ofta man orkar skriva. Det beror på humöret. Är jag tillräckligt arg så kan det nog bli en del.

Håller bloggen vid liv ett litet tag till iallafall.

Tja.

Bästa skägget: plats 9


Med den boven han visade upp i ett tidigt stadie i sin karriär sådde det inget tvivel om att Ola Salo en vacker dag bara skulle låta det växa.  




Ola Salo

 

 

 

 


Är i Kumla


Jag är inte så arg för tillfället det kan vara därför jag inte skriver så mycket här har fyllt år och så. fick mycket pengar. Det gör mig riktigt arg att jag inte är arg. Tänker inte skriva mer, hatar när folk slösar på ord.

Imorgon avslöjar jag plats 9.
ÖSK snart.

Tja

Jag har skaffat en jävla blogg och jag hatar den redan. Men jag vill tillägna mitt första inlägg till att tacka TV4 för att de så brutalt vackert gjorde sig av med Elisabeth Höglund. Tack!


Det var allt för den här gången. Tja.

RSS 2.0